Författare: Midnight Paper

Kategorier
Film

ChatGPT vet varför du skrattar när du (förmodligen) inte borde göra det

Förra gången bad vi ChatGPT skriva en uppsats om en Beijinger som äter kinesisk mat i Norrköping, vilket fick våra läsare att känna sig nostalgiska. Den här veckan tittade vi på Titanic på biografen på Alla hjärtans dag och blev överraskade av skrattet vi hörde när Jacks kropp sjönk i havet. Så vi frågade ChatGPT och här är svaret.

Det är svårt att med säkerhet veta varför vissa ungdomar skrattar när de ser Jacks kropp sjunka i havet i filmen Titanic, eftersom allas reaktioner och känslor är olika. Det är dock möjligt att vissa tittare har tyckt att scenen var obekväm att titta på och att de har reagerat med nervösa skratt för att hantera de intensiva känslorna i ögonblicket.

Det är också möjligt att vissa tittare inte fullt ut har förstått situationens allvar och konsekvenserna av Jacks död, särskilt om de var unga eller inte hade en stark känslomässig koppling till karaktären. Dessutom kan vissa tittare ha tyckt att scenen var lite melodramatisk eller överdriven, vilket också kunde ha framkallat en negativ eller humoristisk reaktion.

Det är viktigt att notera att alla människor bearbetar och reagerar på känslomässiga situationer på olika sätt, och det finns inget rätt eller fel sätt att reagera. Det är dock viktigt att vara respektfull och känslig för andras känslor, särskilt när det gäller tragiska händelser och skildringar av döden.

Kategorier
Samhälle

För tio år sedan i Peking

Innan jag såg en film igår, snubblade jag över en svensk pocketutgåva av ”Lonely Planet: Peking” (2009 års utgåva) i en secondhandbutik. I den här boken var ”Peking” det äkta Peking.

Mellan förordet och innehållsförteckningen fanns ett myllrande Wangfujing Snack Street, med en banderoll i bilden som löd: ”För din säkerhet, vänligen undvik olicensierade taxibilar.”

Vidare bläddring avslöjade ”Tre män från Guizhou”, ”Den gamla bokmalen”, ”Den skäggige konstnären som bidrog till designen av Fågelboet” – denna guidebok från mer än ett decennium sedan framstod mer som ett arkeologiskt fynd eller en elegi. Mina skuldkänslor för att ha köpt den för tre yuan (och därmed berövat den en eller flera potentiella svenska läsare) avtog gradvis, eftersom det ständigt föränderliga Peking inte väntade på att publikationen skulle hinna ikapp innan det fortsatte framåt.

Naturligtvis förändras inte allt. Som det summeras i bokens slut: ”Peking utgör fortfarande en utmaning för alla med funktionsnedsättning… Även om de flesta nya byggnader och en del större sevärdheter har blivit mer ’tillgängliga’, gör det ofta ingen större skillnad.”

Vi bör inte låta en nostalgisk känsla förhindra oss från att erkänna problem som har funnits länge. Den väg vi beträder idag är trots allt samma väg som vi har tagit steg för steg genom historien.

Kategorier
Samhälle

Bara vara mållös och gå hem?

En sällsynt klar söndagseftermiddag gick vi längs den sjöväg som vi upptäckte förra gången och såg flockar av gräsänder som vilade på trädstubbar i vattnet. Vi funderade fortfarande på om vi borde ta med oss bröd nästa gång, men ankorna fladdrade och hoppade till stranden, och det visade sig att en ung mamma delade ut mat på stranden. Hennes dotter tittade på när hennes mamma matade ankorna från en barnvagn. Solljuset som filtrerade genom trädens fläckiga skuggor gav en av de kanske mest fridfulla scenerna i livet.

Vi skyndade oss förbi och såg att flickans nacke var böjd, och hennes mamma hjälpte henne upp då och då, men snart var hennes huvud sänkt igen. Men det fanns ingen sorg i moderns ansikte, utan hon spred glatt maten i sina händer. Ankorna, som vaddar och sträcker sig efter mat, verkar bota allt.

Jag påminns om det syskonpar som Shi Tiesheng en gång skrev om, också det i en vacker park en solig söndag. Den unga flickan blev mobbad på grund av sin mentala brist och hennes storebror försökte desperat skydda henne, men tog sedan med henne hem utan att säga ett ord. Författaren sade nästan förtvivlat: ”Det är rätt att vara tallös. Om Gud hade gett den här lilla flickan både det vackra och det efterblivna, skulle det bara vara rätt att vara mållös och gå hem.”

Detta påstående kan vara oklanderligt ur en realistisk synvinkel, men om de missgynnade grupperna behandlas orättvist och de bara kan hålla andan och dra slutsatsen att ”det finns ingen rättvisa när det gäller ödet”, kan det hända att vi för alltid lever i en orättvis värld.

Kategorier
Liv

Paradoxen med att inte lära sig engelska

Under mina grundskoleår bombade NATO Jugoslavien. Mitt i det sociala tumultet initierade några klasskamrater en bojkott mot att lära sig engelska, vilket resulterade i en sträng tillrättavisning från vår lärare. Idag har skepticismen mot att lära sig engelska återigen blivit högljudd.

Nyligen besökte jag flera stora museer i Norrköping och observerade att många utställningar saknade engelska beskrivningar. Stadsbiblioteket har en omfattande samling på nästan alla språk, men svenskan dominerar. Vid ett besök i det närliggande IKEA i Linköping mitt i veckan upptäckte jag inte ett enda ord på engelska.

Trots att jag under de två veckor jag varit här endast träffat på ett fåtal svenskar som inte talar engelska alls – de är så få att de kan räknas på handens fingrar – förstår jag fullständigt hur lokalbefolkningen kan leva väl med att enbart tala svenska. I en stad med över hundratusen invånare ger det rika utbudet av kultur och utbildning en grund för att söka en viss grad av självständighet.

Ju öppnare en plats är, desto mindre nödvändigt blir det att lära sig engelska. Men paradoxalt nog är de mest öppna platserna de som minst sannolikt ser engelskan som ett hot. Detta är den paradox vi står inför.

Kategorier
Mat

Riktig Mat

Sista kvällen innan vi åkte till Sverige åt vi en rätt med eldgryta i det labyrintliknande köpcentret i Tianjin, där man som vanligt serverade fläskhjärna, tarmar och nudlar.

Tre dagar har gått och jag har inte riktigt saknat den eldgrytarätten och annan kinesisk mat. Det vi åt första dagen efter ankomsten (hotellets frukostbuffé, vietnamesiska risnudlar och köttbullar från IKEA) avvek naturligtvis inte från de matvanor vi hade utvecklat under åren. Men den ”japanska maten” som vi åt idag gav mig hemlängtan.

Vi provade bibimbap, men det är egentligen en sallad med uppvärmt ris och lax (eller nötkött, om du föredrar det). När jag såg den japanska kocken noggrant förbereda rätten var det svårt att se hur den hade något med Östasien att göra. Tvärtom var den varma misosoppan som serverades gratis en tröst.

Jag tycker faktiskt att smaken på den här snabbmaten på flygplatsen är helt okej, bättre än de flesta så kallade ”light food” hemma, iallafall en kombination av varmt och kallt, och inte bara gräs eller brunt ris. Måttliga mängder ris, med mindre salt kött och grönsaker, kan vara den oundvikliga trenden mot en balanserad kost i kinesisk mat. När allt kommer omkring kom jag ut med ett uppdrag att gå ner i vikt, så jag var nöjd så länge maten var riktig, inte för fet att äta och inte helt kall.