För två månader sedan fick hyreshuset bredvid vattentornet rubriker i den svenska televisionen på grund av en explosion. När jag vaknade tidigt den dagen för att arbeta på min laptop hörde jag plötsligt en hög smäll, och sedan kände jag bara vagt att fler bilar än vanligt passerade förbi byggnaden, utan att egentligen tänka på vad som hade hänt.
Det var först efter gryningen, när jag såg polisens avspärrning på gatan, som jag kom ihåg att kolla upp det på nätet, och den bekanta scenen dök upp i ett videoreportage på STV. Det hade skett en explosion i lägenhetsbyggnaden mittemot stadion; ingen skadades, men dörren till byggnaden och några parkerade bilar på gatan skadades. Polisen förhör de boende och väntar på att tekniker ska undersöka platsen.
Det tog mindre än 40 minuter från explosionen klockan 4 på morgonen innan en officiell nyhetsrapport publicerades på nätet. Tre dagar senare kom en uppföljande artikel om att två misstänkta personer gripits för bland annat allmän vandalism och brott mot lagar om brandfarliga och explosiva material.
I efterhand kan jag konstatera att jag förmodligen var en av de få som var vakna vid den tidpunkten. Men ännu viktigare är att de som höll mikrofonen fortfarande sov djupt när händelsen inträffade.