En sällsynt klar söndagseftermiddag gick vi längs den sjöväg som vi upptäckte förra gången och såg flockar av gräsänder som vilade på trädstubbar i vattnet. Vi funderade fortfarande på om vi borde ta med oss bröd nästa gång, men ankorna fladdrade och hoppade till stranden, och det visade sig att en ung mamma delade ut mat på stranden. Hennes dotter tittade på när hennes mamma matade ankorna från en barnvagn. Solljuset som filtrerade genom trädens fläckiga skuggor gav en av de kanske mest fridfulla scenerna i livet.
Vi skyndade oss förbi och såg att flickans nacke var böjd, och hennes mamma hjälpte henne upp då och då, men snart var hennes huvud sänkt igen. Men det fanns ingen sorg i moderns ansikte, utan hon spred glatt maten i sina händer. Ankorna, som vaddar och sträcker sig efter mat, verkar bota allt.
Jag påminns om det syskonpar som Shi Tiesheng en gång skrev om, också det i en vacker park en solig söndag. Den unga flickan blev mobbad på grund av sin mentala brist och hennes storebror försökte desperat skydda henne, men tog sedan med henne hem utan att säga ett ord. Författaren sade nästan förtvivlat: ”Det är rätt att vara tallös. Om Gud hade gett den här lilla flickan både det vackra och det efterblivna, skulle det bara vara rätt att vara mållös och gå hem.”
Detta påstående kan vara oklanderligt ur en realistisk synvinkel, men om de missgynnade grupperna behandlas orättvist och de bara kan hålla andan och dra slutsatsen att ”det finns ingen rättvisa när det gäller ödet”, kan det hända att vi för alltid lever i en orättvis värld.
Ett svar på ”Bara vara mållös och gå hem?”
Det här stycket handlar om olika situationer som påverkar vår syn på livet och världen omkring oss. Först beskrivs en lugn och fridfull scen där en mamma matar ankorna med sin dotter bredvid. Trots att flickan verkar ha någon form av funktionsnedsättning så sprider mamman glädje och fridfullhet genom att mata ankorna. Därefter refererar författaren till en historia som Shi Tiesheng skrev om där ett syskonpar befinner sig i en park på en solig söndag. Flickan blir mobbad på grund av sin mentala brist och hennes bror försöker skydda henne, men de slutar med att gå hem utan att säga ett ord. Författaren reflekterar över att det kan kännas rätt att vara mållös i en situation som den här.
Slutsatsen författaren drar är att det kan vara svårt att finna rättvisa i en värld där missgynnade grupper behandlas orättvist och där ödet verkar styra allt. Det är viktigt att vi som människor försöker att inte ge upp hoppet och att fortsätta kämpa för en rättvisare värld. Vi kan ta inspiration från scener som att mata ankorna och sprida glädje och fridfullhet i vår vardag, och samtidigt kämpa för att skapa en värld där alla människor behandlas med lika värde och respekt.