I Xi’an är augusti ännu hetare än i Peking, med en upplevd temperatur som sjunker från 43 till 42 grader Celsius precis när föreställningen i Grand Tang Dynasty Ever Bright City tar sin början. Mitt i den brännande värmeböljan inleder en manlig och en kvinnlig artist, klädda i kungliga dräkter och med ansiktsmasker, sin Weebles-föreställning – de dockor som inte faller omkull – inför en uppmärksam publik…
Oavsett om du fängslas av scenen eller inte, kan du inte undgå att beröras när du fortsätter att vandra längs denna livliga promenadgata som för dig tillbaka till Tangdynastins era. De stora skärmarna som visar historiska dramer, terrakottaarmén som ser ut att flyga genom luften, amatörsångare på scen och ljusshowen som ändrar färg vid varje steg skapar en atmosfär som blir alltmer sällsynt på Pekings gator, där design för att glädja medborgarna verkar minska. Inte ens under stora evenemang som de olympiska vinterspelen sändes en enda match på de jättelika skärmarna på Wangfujing Street.
Om bara Xu Wei uppträdde, skulle jag stanna ytterligare två timmar, värmeslag till trots. Men när jag tänker på de musikaliska fontänerna vid Giant Wild Goose Pagoda och ljusshowen på de antika stadsmurarna, oavsett estetiska preferenser, är det uppenbart att Xi’an fortfarande anstränger sig för att underhålla både sina invånare och turister. Samtidigt har minnena av fyrverkerierna som lyste upp hela Peking bleknat och blivit till en avlägsen dimma.