Den sjätte dagen av det kinesiska nyåret, i tät dimma, promenerade jag genom staden efter lunch och lade märke till att måsarna hade återvänt, tillsammans med en sorts svart vattenfågel med vit krona. ChatGPT kallade den för ”coot” (sothöna på svenska), en term som på ett lustigt sätt lät som om den hade myntats i farten. Till min förvåning finns den faktiskt – och kallas till och med humoristiskt för ”världens skickligaste simmande kyckling”.
För inte så länge sedan lade min kusin upp en närbild på en röd avadavat i vår gruppchatt som han hade tagit med ett fågelteleskop på Mauritius. En äldre svensk dam från språkcaféet delar ofta med sig av roliga historier från sin fågelklubb.
Även om vi saknar rätt utrustning och organisation, får vi ändå en kick av att upptäcka nya arter, som när vi i somras såg en varelse i kanalen och, efter att ha diskuterat om det var ett sjölejon eller en säl, upptäckte att dess faktiska kinesiska namn är ”sjöhund”.
Den sothöna som vi hittade idag kommer ursprungligen från Sverige, men är också vanlig i Kina och flyttar med årstiderna, möjligen för att bosätta sig i Sommarpalatset under vintern. Tyvärr såg vi bara dess ”ankliknande” utseende idag och missade chansen att observera den på land.
Jag kommer att tänka på en scen i filmen ”Peter Rabbit” där huvudpersonen, när han återvänder till London, upptäcker att hans fågelskådningsdagbok nu bara är fylld med noteringar om duvor.