När gruppdiskussionen började gav en klasskamrat mig sin telefon och bad mig skriva in frågan på engelska i Google Translate. När han såg arabiskan på skärmen log han och vi började öva på bruten svenska.
Detta är ett typiskt ögonblick i vår SFI-kurs, vilket också kan förklara dess syfte – att låta människor från hela världen lära sig ett nytt språk på relativt lika villkor och gradvis skaffa sig en ny identitet.
Det ger mig ytterligare en insikt om att när du flyttar till ett nytt land och lokalbefolkningen talar sitt språk med dig kan det vara av respekt snarare än arrogans, för de kommer inte att behandla dig annorlunda bara för att du ser ut som du gör.
Naturligtvis är det inte bara sagor. Som en amerikansk klasskamrat uttryckte det: den nya regeringen gillar inte en enda person i det här klassrummet.
Jag känner vår svensklärare bättre än jag känner den svenska regeringen. Hon bad en annan elev att skriva hennes namn i translittererad form på kinesiska och kopierade de tre tecknen i det övre vänstra hörnet av whiteboardtavlan. Efter varje lektion raderade hon vad hon hade skrivit. Men veckor senare finns hennes kinesiska namn fortfarande kvar.